glitterskatan

Nu har vi precis kollat på "Drag me to hell", en riktigt läskig skräckis. Som vanligt har jag suttit ihopkrupen med en kudde i famnen, som jag gömt mig bakom då och då. Vet jag är jättebarnslig, är ju bara en film. Men jag har alltid varit mörkrädd, sovit med lyset på när jag varit ensam, kollat under säng och garderober. Packat in mig till en kokong så jag knappt kunnat andas, bara nästippen sticker fram. Jag har varit sjukligt rädd för mörkret, vad som funnits där, väntandes på mig... Har en helt sjuk fantasi, inbillningsförmåga. Men sen jag blivit sambo har det blivit bättre, skräckfilmer är jag fortfarande rädd för. Men med en kudde i famnen känns det bättre, för jag kan ju inte sluta och låta bli att titta på dem.