glitterskatan

Satt på jobbet strax efter åtta ikväll och kände mig lätt uttråkad. Lugnare än lugnt har det varit ikväll. Inte mig emot då jag gjort sju jobbardagar av åtta, varav sex var dubbelpass, dvs. 7.30 till 20 eller 21. Slog iaf på tvn och fastnade framför en dokumentär på tvåan. Programmet handlade om en ung tjej som drabbats av stroke när hon var 31 år, idag är hon 35. Såg tyvärr inte från början, utan från när hon låg på sjukhuset.  Vilka framsteg hon gjorde den tjejen, en riktig kämpe. På ett år från att hon drabbades av stroken hade hon blivit mycket bättre. Hade lite afasi och värk i kroppen men ville absolut inte kalla sig sjuk. Fick bla följa med henne på krogen, på ett ställe (Victoria) här i Stockholm som jag var på för nån vecka sedan. Hursomhelst så pratade hon med en kille i baren men fick inte fram det hon ville säga, hon försökte flera ggr men det gick inte. Till slut gav hon upp och bara skålade med honom och log. En väldigt vacker kvinna är hon och oerhört stark, fast hon kände sig nere då hon i sina egna ögon inte blivit bättre på ett år. Fast genom andras ögon har hon blivit otroligt mycket bättre. Sådana människor inspirerar mig, som kämpar sig tillbaka. Tillbaka till den man var innan, tillbaka till livet.