glitterskatan

Lite trött efter jobbet idag. Första jag fick höra när jag kom till jobbet på morgonen var att en kvällspersonal ringt sig sjuk. Inte det man vill höra tidigt på morgonen, kände hur huvudvärken började banka. Jobbade med dementa idag och det kräver att man är lugn... Men jag löste det, fick in en vikarie:-) Ringde till den sjuka kollegan för att höra ifall hon skulle dyka upp i morgon, det skulle hon inte göra. Men det löste sig till slut med två vikarier som får dela på det passet. Trodde allt var frid och fröjd men så ringde en annan kollega och sjukanmäler sig, dock inte på den gruppen jag var på. De ville att jag skulle jobba...jag sa blankt nej! Orkar inte, har kört 7 dagar i sträck nu och kommer bara vara ledig imorgon. Dom ville inte ringa någon av de nya tjejerna som VILL jobba, eftersom de inte är vana.
Blev så less, hur ska man kunna bli van om man aldrig får jobba...? Så nä, det får dom lösa själva. Jag skulle aldrig passa som chef, skulle ha svårt för att säga nej, är helt enkelt för snäll. Vill vara vän med alla och det fungerar inte riktigt i den positionen.

Nu ska jag ha ledigt på söndag. Vill ha tid och ork för att träffa mina vänner och vara en snäll flickvän, dotter, syster och vän. Just nu känns det som att det är på gränsen hur länge jag orkar.
Men det är mitt eget fel, måste lära mig att säga nej. Så verkar jag disträ, så är det för att jag just nu har kortslutning i hjärnkontoret på obestämd tid;)